Vila i frid.
31 mars 2009 06:52 somnade vår älskade mormor/ farmor/ mamma in.
Allt började med att hon ramla och slog sig så in i. Läkarna på ljungby lasarett kunde inte vad det var. Efter nästan två veckor skickade dom henne till ett ålderdomshem men hon stannade bara där en dag sen var smärtan för mycket, andra omgången hon åkte upp och 3de röntgen upptäckte dom en spricka i bäckenet. Det gjorde att hon inte kunde resa sig och sådant och fick ligga konstant. Hon började få ligg sår och hennes hälsa försämrades snabbt.
I fredags 27/3 så fick mamma och mina syskon snabbt åka upp där då dom ringt och sagt att det börjar nog bli nära slutet. Denna fredagen var sista dagen min mormor kunde prata sista fredagen hon såg "normal" ut. Natten till lördag blev det en hastig förändring. Mamma och hennes bror och hans barn och mina syskon vakade över mormor dag som natt det var alltid någon där. Jag själv kom inte upp förrän måndagen 30/3 för jag varit sjuk. Och mamma och dom hade varnat mig för hur hennes utseende var. Men att det var en sån skillnad skulle jag aldrig kunna tro. För att kunna beskriva henne som lättast så liknade hon "häxorna" i den tecknade Herkules filmen (dom som klipper döds tråden). Så såg mormor ut. Hon lät som en förståndshandikappad person som inte kan prata när hon gjorde ljud i från sig. Jag bröt ihop när jag såg henne. Vid 12.00 30/3 fick vi besked om att det inte var många timmar kvar då hon börjat bli hela blå på hela kroppen. Läkaren gav henne 2-3 timmar. Morfar kom efter att hon ropat efter honom " Nennat" (Lennart). När morfar varit där, vände det för henne! Allt blått försvann och hon började bli varm och lugn. Vi alla var helt chockade. Hon var lugn och vi behövde inte kalla in sköterskorna till att ge henne morfin för smärta och för att hon skulle lugna sig. 23.00 bestämde jag och mamma oss för att åka hem för det verkade bra med mormor. (mamma hade inte sovit på lite mer än 48 timmar) så vi åkte hem och sov. Cassandra min syster var där uppe över natten. Vilket var otroligt starkt och duktigt av henne!!
(Hon hade väldigt svagt hjärta och hennes njurar hade slutat fungera, så det kunde bara gå åt ett håll)
07:00 ringer mammas mobil och jag svarar, det är Cassi hon grät . Hon ville prata med mamma.
Jag förstod direkt vad de var som hänt. Det kom några tårar men inte mer. Mamma reagerade inte alls. Vi gick upp och lullade runt och fattade inte riktigt.
Och min älskade syster var helt knäckt. Hon hade råkat somna till lite i mormors sista andetag. Men Cassi det gör inget okej?!? Du var hos henne det är det som betyder mest. Hon somnade ju in lugnt och stilla. Ingen smärta eller något.
06.52 somnade hon in.
Vi har nog inte riktigt förstått ännu.
15 april klockan 11:00 är det begravning. Då kommer det väl slå in för oss alla.
Det jobbiga av allt är att jag inte sa att jag älskade henne innan hon försvann.
Nu hoppas vi på att inte morfar ger upp hoppet med. Han är med svårtsjuk men i bra tillstånd om man säger så.
Fredagen 27/3 när dom var på sjukhuset hos mormor, ramlade morfar ihop och fick hjärtstille stånd. Men dom fick liv i han igen och 30 min senare är han pigg och frågar när dom ska hem.
Båda två är så starka och envisa och ger sig inte i första taget.
Mormor du är mångas förebild i vår familj.
Tack för allt du gjort för oss.
Vi älskar dig! <3<3
Allt började med att hon ramla och slog sig så in i. Läkarna på ljungby lasarett kunde inte vad det var. Efter nästan två veckor skickade dom henne till ett ålderdomshem men hon stannade bara där en dag sen var smärtan för mycket, andra omgången hon åkte upp och 3de röntgen upptäckte dom en spricka i bäckenet. Det gjorde att hon inte kunde resa sig och sådant och fick ligga konstant. Hon började få ligg sår och hennes hälsa försämrades snabbt.
I fredags 27/3 så fick mamma och mina syskon snabbt åka upp där då dom ringt och sagt att det börjar nog bli nära slutet. Denna fredagen var sista dagen min mormor kunde prata sista fredagen hon såg "normal" ut. Natten till lördag blev det en hastig förändring. Mamma och hennes bror och hans barn och mina syskon vakade över mormor dag som natt det var alltid någon där. Jag själv kom inte upp förrän måndagen 30/3 för jag varit sjuk. Och mamma och dom hade varnat mig för hur hennes utseende var. Men att det var en sån skillnad skulle jag aldrig kunna tro. För att kunna beskriva henne som lättast så liknade hon "häxorna" i den tecknade Herkules filmen (dom som klipper döds tråden). Så såg mormor ut. Hon lät som en förståndshandikappad person som inte kan prata när hon gjorde ljud i från sig. Jag bröt ihop när jag såg henne. Vid 12.00 30/3 fick vi besked om att det inte var många timmar kvar då hon börjat bli hela blå på hela kroppen. Läkaren gav henne 2-3 timmar. Morfar kom efter att hon ropat efter honom " Nennat" (Lennart). När morfar varit där, vände det för henne! Allt blått försvann och hon började bli varm och lugn. Vi alla var helt chockade. Hon var lugn och vi behövde inte kalla in sköterskorna till att ge henne morfin för smärta och för att hon skulle lugna sig. 23.00 bestämde jag och mamma oss för att åka hem för det verkade bra med mormor. (mamma hade inte sovit på lite mer än 48 timmar) så vi åkte hem och sov. Cassandra min syster var där uppe över natten. Vilket var otroligt starkt och duktigt av henne!!
(Hon hade väldigt svagt hjärta och hennes njurar hade slutat fungera, så det kunde bara gå åt ett håll)
07:00 ringer mammas mobil och jag svarar, det är Cassi hon grät . Hon ville prata med mamma.
Jag förstod direkt vad de var som hänt. Det kom några tårar men inte mer. Mamma reagerade inte alls. Vi gick upp och lullade runt och fattade inte riktigt.
Och min älskade syster var helt knäckt. Hon hade råkat somna till lite i mormors sista andetag. Men Cassi det gör inget okej?!? Du var hos henne det är det som betyder mest. Hon somnade ju in lugnt och stilla. Ingen smärta eller något.
06.52 somnade hon in.
Vi har nog inte riktigt förstått ännu.
15 april klockan 11:00 är det begravning. Då kommer det väl slå in för oss alla.
Det jobbiga av allt är att jag inte sa att jag älskade henne innan hon försvann.
Nu hoppas vi på att inte morfar ger upp hoppet med. Han är med svårtsjuk men i bra tillstånd om man säger så.
Fredagen 27/3 när dom var på sjukhuset hos mormor, ramlade morfar ihop och fick hjärtstille stånd. Men dom fick liv i han igen och 30 min senare är han pigg och frågar när dom ska hem.
Båda två är så starka och envisa och ger sig inte i första taget.
Mormor du är mångas förebild i vår familj.
Tack för allt du gjort för oss.
Vi älskar dig! <3<3
Kommentarer
Postat av: Cassi
tack syster!
Det var jobbigt men det känns bra att hon ändå kände sig trygg i min närhet.
love u och saknar mormor<3
cassi
Postat av: mamma
ja dt va en jobbig tid, md båda, må
dom vila i frid, mor o far....
Trackback
